Farmor Gunnel, ser du mig från himlen?

Min farmor gick bort på ett av de värsta sätten. Att ligga på sin sjukhusbädd, och invänta frälsningen som känns så avlägset och skrämmande. Hon dog alldeles för tidigt, vi hade inte ens börjat än...

Farmor fick diagnosen lungcancer, och efter den stunden gick allting nerför. Även om jag var mycket liten, så kommer jag ihåg hur hon blev sämre och sämre. Jag satt och ritade i köket, medan jag hörde hur hon hostade. Jag kom ihåg hur jag tänkte: "Förbannade cigaretter... förbannat också!". Det var då min syn på cigaretter blev förvrängda till ondskan själv. Det var då principer föddes, att jag aldrig kommer tillåta mina barn börja röka...

Kommer du ihåg farmor, de gångerna då jag och min storasyster Malin sov över hos dig i din lilla lägenhet? Då vi först åt god mat, och sedan fick godis i massor utan att mamma och pappa visste om det. Vi satt och tittade på Bingolotto, och du alltid hade två lotter framför dig. Då du slugt fick oss att skriva ner varenda siffra och bokstav som sades. Vet inte varför vi gjorde det, utan vi gjorde det för lekens skull. Det var alltid så mysigt hos dig, med synth-orgeln i vardagsrummet och som alltid var en hett eftertraktad leksak för mina fingertoppar. Det är tider som jag eller min syster aldrig kommer glömma. Stunder som verkligen betyder något, och som förknippas med känslor som inte går att beskriva. Om man bara kunde bygga sig en tidsmaskin och susa genom tiden tillbaka till vardagsrummet där vi ställde upp våra tältsängar som vi sov på under natten. Då vi mitt på natten behövde gå på toa, och sakta trippade in till dig för att säga det. Vi var stora nog för att gå på toa själva, men den mörka långa hallen blev så mycket mindre skrämmande då du höll oss i handen då vi tassade bort mot toaletten med våra barna-ben.

Har ofta tänkt och önskat att du skulle få komma ner hit på jorden igen för en endaste dag och få vara med din familj. Men nej, jag vill inte det. Kom inte ner hit till denna förorenade och ondskefulla plats. Du får inte smutsa ner dina vingar. Stanna där på molnet, och vänta. Vänta på oss, för vi kommer...

Vi älskar dig. Din son, min pappa, älskar dig. När jag nämner ditt namn, farmor, så ser man ett kärleksfullt leende på hans läppar. Vi alla älskar dig, jag älskar dig. Tänk, du har din alldeles egna fan-club!

Jag och min farmor äter godis...

Kommentarer
Postat av: H

Jag blir så rörd,så jag finner inga ord!

Theodor har fått den mest fantastiska pappan man kan tänka sig...

2009-03-16 @ 21:09:05
Postat av: Ronny

Hej! Ett litet kort oannonserat besök av en objuden gäst hos dig och vi får se vad det blir av det.

Du kanske upplever denna kommentar lite opersonlig? Men någonstans måste man ju börja?

2009-03-17 @ 00:24:54
URL: http://www.metrobloggen.se/krhnke
Postat av: Pappis

Det du har skrivit Nicklas är ett enda stort kärleksbevis och ett ännu större bevis för att din Farmors stund på jorden ej varit förgäves. Det är sant det du sett, bandet mellan mig och min mor är kärlek. Att ha en sådan son och dotter som jag och eran mor har är den enda sanna glädje som vi har.

2009-03-17 @ 18:51:17
URL: http://fotbollspappan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0