Igår kväll spelades det en DM (Distriktmästerskap) match mellan mitt lag och ett annat. Jag har som sagt varit långtidsskadad, och inte varit med på väldigt länge. Ca. 1 ½ månad. Så igår så skulle jag äntligen få spela igen, och med den känslan i kroppen om att vilja spela ut sitt fulla register så gick det inte mer än fel. Jag kom ut på plan, huvudet ville en sak men benen något annat. Bollen ville inte vara mellan mina fötter, utan den föredrog gärna att helt plötsligt stanna kvar istället för att hänga med. Tränarna tror mycket på mig har jag förstått, och detta var den första riktiga matchen jag var med i iår under deras ledning. Om man då tittar på recensionen som ligger ute någonstans på internet, så kan man se att mitt namn finns inte med bland de som gjorde en bra match. Ändå så skapar jag många chanser och kämpar så gott jag förmådde. Antar att jag igår även var väldigt rädd om benen, och även lite bollrädd. Det var mer att jag var lite osäker i situationerna, och att jag då kom fel i steget när jag arbetade i defensiven. Kan kanske tillägga det att jag spelade som forward största delen av matchen.

Hur som helst, vi förlorade med 1-2 efter två skitmål från deras sida. Iofs var det tredje med ett skitmål, då de gjorde självmål.

Nu blickar jag frammåt, nästa träning och match ska Nicklas återigen ta tillbaka platsen på anfallssidan och visa att han är att räkna med. Jag ska bli bäst...