Satt och tittade på en film med en vän nu ikväll, och vi hade det riktigt bekvämt. Jimmie heter han, och han är en av mina absolut bästa vänner. No doubts. Jag är fortfarande mycket rädd efter inbrottet och så. Eftersom att jag inte har berättat något av den händelsen i denna bloggen, så referrerar jag till min andra blogg som jag inte använder längre (http://kastri.blogg.se). Där står det om just detta inbrottet som skedde mig och min flickvän förra året i november. Hur som helst, så är rädslan fortfarande stor. Så Jimmie var här med mig och kollade på film, Seven Pounds hette den...

Innan han skulle gå, så stannar han upp och vänder sig mot mig. Han berättar i princip för mig att det finns alltid hjälp att få genom att ringa. Hjälpen finns nära om den behövs. Tack Jimmie, det behöves att höras. Tack för att du är en sån fin vän...


Nu ska jag försöka sova, fastän att jag inte har någon alls lust till det. Men ska jobba imon, så det är bäst att jag försöker.